I väntan på öringen. Skenet bedrar, det var mörkare i verkligheten (ISO 1600)
Igår eftermiddag/kväll drog det fram ett par kraftiga sommarregn längs kusten med dunder och brak.
Men lika snabbt som ovädret kom klarnar det upp och vädret stabiliseras. När det dessutom ser ut att mojna och gå mot vindstilla var det inte mycket att tänka på.
Här skulle det nattfiskas, trots att min gravida fru har gått 3 dagar över tiden. Det är den där "fiskedjävulen" som tar överhanden igen. Men vad gör man inte när det är favoritförhållanden på intågande.
Men lika snabbt som ovädret kom klarnar det upp och vädret stabiliseras. När det dessutom ser ut att mojna och gå mot vindstilla var det inte mycket att tänka på.
Här skulle det nattfiskas, trots att min gravida fru har gått 3 dagar över tiden. Det är den där "fiskedjävulen" som tar överhanden igen. Men vad gör man inte när det är favoritförhållanden på intågande.
Sagt och gjort, upp på cykeln och när jag anländer till havet ligger vattnet helt stilla på min planerade fiskeplats för natten.
Klockan är vid detta laget strax innan 11.
Spanar en bra stund över ytan utan att se en anstymmelse till jagande havsöring. Börjar därför fisket under ytan med en svart Dog nobbler på tafsen. Testar ett par olika platser, med mindre förflyttningar i mellan, utan någon kontakt med fisk.
Men så ser jag en rejäl plogg bakom flugan när jag drar hem den med snabba "dubbeldrag" över ett grund. Och så en snabb stöt i flugan. Inget mer. Kort snabbt kast igen, men inget händer. Nästa kast lägger jag långt ut över grundet och drar hem flugan i normalt tempo. Då suger det i, och det rejält. Öringen går omgående upp i ett hopp och jag ser att det är en bra fisk. Sen känns det som att öringen satsar allt på ett kort och bränner iväg på en lång rusning, rakt ut, med en satans fart. Går upp i ett hopp för att tvärvända emot mig och förbi mig in i viken mot grunt vatten. Känner att jag inte har särskilt bra kontroll på läget och det går ett par närmast kaosartade minuter innan öringen börjar bli spak. De där höga hoppen på kort lina är inte särskilt trevliga att tampas med. En maktlös känsla sprider sig genom kroppen och hemska tankar far genom huvudet. Flera gånger dessutom.
Klockan är vid detta laget strax innan 11.
Spanar en bra stund över ytan utan att se en anstymmelse till jagande havsöring. Börjar därför fisket under ytan med en svart Dog nobbler på tafsen. Testar ett par olika platser, med mindre förflyttningar i mellan, utan någon kontakt med fisk.
Men så ser jag en rejäl plogg bakom flugan när jag drar hem den med snabba "dubbeldrag" över ett grund. Och så en snabb stöt i flugan. Inget mer. Kort snabbt kast igen, men inget händer. Nästa kast lägger jag långt ut över grundet och drar hem flugan i normalt tempo. Då suger det i, och det rejält. Öringen går omgående upp i ett hopp och jag ser att det är en bra fisk. Sen känns det som att öringen satsar allt på ett kort och bränner iväg på en lång rusning, rakt ut, med en satans fart. Går upp i ett hopp för att tvärvända emot mig och förbi mig in i viken mot grunt vatten. Känner att jag inte har särskilt bra kontroll på läget och det går ett par närmast kaosartade minuter innan öringen börjar bli spak. De där höga hoppen på kort lina är inte särskilt trevliga att tampas med. En maktlös känsla sprider sig genom kroppen och hemska tankar far genom huvudet. Flera gånger dessutom.
Men det lugnar ner sig och jag kan börja förbereda håvning. Och det är en otroligt skön känsla när man sen ser öringen sakta komma glidande mot håvgarnet. Mer lättnad än glädje!
Öringen är faktiskt en av de mest välproportionerliga jag sett, en mycket vacker fisk i fantastisk kondition, 55cm & 2,1Kg.
Efter detta sätter jag av på cykeln för att kolla till en av platserna där jag såg mängder av "sommarmask" i förra veckan. Om det vakar frenetiskt på platsen så brukar det vara ett tecken på att siken har hittat dit och frossar på masken. Och det gör den denna natt. På med en liten ytskrapare och jag kan efter en kort stund räkna in 3 fina sikar. Kan med glädje konstatera att sommarfisket har börjat på allvar!
Grym Trutta :). Kul med ett fungerande sommarfiske.
SvaraRaderaHittar ni öringen på samma ställen under sommaren som på vårkanten?
Tack skall du ha Karki.
SvaraRaderaI princip ja. Förutom att öringen sprider ut sig längs kusten och att de inte längre befinner sig i de grundaste vårvikarna.
Närhet til djupt vatten, strömsatta sund och sånt är ju het så här års....men det känner du ju till :-)
//Andreas
Okej intressant.
SvaraRaderaVi är några grabbar i stockholms skärgård som verkligen har försökt få den sommartid under ett par år. Med resultat av noll öringar.
Tror du salthalten har stor betydelse för hur öringar jagar och uppehåller sig i sommarvarmt vatten?
Har läst att "ni" på västkusten får öring i vattentemperaturer så höga som 17 grader? Därav min undran om inte salthalten spelar stor roll.
Hej igen,
SvaraRaderaSegt!! Jag har hört att det går ganska trögt överlag med havsöringsfisket i era trakter, att man får kämpa bra länge för varje fisk. Är det så?
Jag tror inte att salthalten spelar någon större roll för västkustöringarna, i alla fall inte på sommaren och så långt upp som i Göteborg. Och den varma vattentempen gör att öringen är aktiv på natten samt kräver närhet och tillgång till djupare vatten.
Jag kan säga att vi får öring i bra mycket varmare vatten än 17 grader. Men som sagt öringen är bara aktiv under kortare stunder när vattnet är såppas varmt.
//Andreas
Det stämmer. Det blir inte många öringar här uppe per säsong.
SvaraRaderaDet vi kan "stoltsera" med är väl att vikten är en aningen högre.
Men även där verkar ni ha ett uppsving på gång.
Ok.
Vi kommer fortsätta testa under sommaren då och då. Det måste fungera på något sätt. :).
Skitfiske.
Tjusig fisk! Och kul att se dig på Plain K :)
SvaraRaderaTack skall du ha Pontus!
SvaraRaderaPrecis, alltid kul att ses samt att snacka lite fiske i fotbollsvimlet :-)
//Andreas