Kvällens tur kommer jag sent att glömma, tyvärr!
Fiskade i lite drygt två timmar och i stort sett inget händer. Det är ganska grått och mulet, regnet hänger i luften, och jag funderar på att dra mig hemåt. Det blir en sista plats tänker jag och byter vik.
Gråtfärdig 1:
Kommer fram till den nya platsen ser omgående ett hyfsat vak och drar dit min svarta Dog
Nobbler ,som är valet för kvällen (vill komma ner lite under vågorna). Det suger i direkt, fisken gör två snabba
rusningar och sen blir det stopp.
Va nu då tänker jag och pressar på lite, den
trugar lite till innan den kommer upp till ytan, en förhållandevis stor torsk visar sig. Det är ju själva
F.. OCKSÅ! Efter allt slit får man en torsk. Ja ja, Kilostorsken får simma tillbaka.
Jag passar på att kolla
tafs och fluga, märker att krokspetsen nästan är helt
inböjd mot skaftet och att ögonen ramlat av. Måste träffat ett berg eller nått i ett bakkast, ett under att torsken lyckats fastna
överhuvdtaget. Fixar till flugan med hjälp av
peangen. Vid ingreppet blir flugan hullinglös, orkar givetvis inte byta fluga i mörkret då det inte heller är några knutar på
tafsen. Bestämmer mig för att gå tillbaks till platsen där jag började fisket.
Gråtfärdig 2:
Efter ett par minuter lägger jag en
strandkrypare och det drar till, märker fort att det är en liten
torsk som är framme igen - slänger tillbaks skiten. Drar en
strandkrypare åt andra hållet. Samma visa, 5 meter snett utanför mig drar det till i linan igen.
Torskdjävel tänker jag och spänner
spöt så där lite extra. Då drar det igång, havet exploderar, tunga knyckar och det sprutar vatten. Det som händer sen kommer jag att drömma om ett tag. Fisken river ut med all löslina och fortsätter rakt ut med en väldans fart. Efter kanske 15-20 meter på backingen tystnar rullen och jag känner att fisken har klivit av.
Nej Nej Nej, Det är inte sant tänker jag, nu gick nog
tafsen.....men icke, flugan sitter så fint kvar så, den fick väl inte riktigt fäste i fisken utan hullingen, rabblar nog alla svordomar jag kan ett par gånger om. Vågar inte ens tänka på hur stor den var. En sak e säker, PB hade det med all sannolikhet blivit. Visst, nu fick man sig en knäpp på nosen och man har lärt sig en läxa. Hedanefter skall jag aldrig mer tumma på sådana där saker som tafs eller flugbyte.
Tror faktiskt att det kom en tår när jag cyklade hem, kan ha varit vinddraget också :-(